Idag är det en speciell dag,
Idag för exakt 6 år sedan blev jag jordens lyckligaste tjej.
Idag för exakt 6 år sedan gick en dröm i uppfyllelse,
Idag för exakt 6 år sedan var livet perfekt.
Idag för exakt 6 år sedan fick jag min allra bästa vän, Kári Från Näsudden.

sämst bild, men så såg han iallafall ut på den tiden!

Jag älskade honom mer än allt annat från första gången jag träffade honom, Han var perfekt!

En 20årig islänning, isabell, världens finaste bläs och helt underbar!
Hans gamla ägare bodde i Älvsbyn (tror jag..) och en som mamma känner kände ägarna, så det var han som tipsade oss om Kári.

Jag hade då ridit på ridlekis och ridskola i 3-4 år och mamma hade också ridit mycket.


Vi for och kollade på honom, och han var så fin!
Vi kunde tyvärr inte provrida honom eftersom det var så halkigt, men vi köpte honom ändå.. Kanske inte så smart men, vi hade tur att det blev som det blev ändå!
Jag minns att vi skulle gå till hagen och bara hälsa på honom och när vi öppnade grinden så rymde han upp till deras stall, buse!
När vi någon dag senare bestämde oss för att ta hem honom då var livet helt perfekt.

Jag var hur glad som helst!
Under resan från Älvsbyn till Umeå satt jag nog mest hela tiden och tittade bak mot transporten och var jättestolt.

När vi sen fick hem honom så stod han själv här hemma hos oss i ett halvår tills Mattias köpte sin Fidla som fick flytta in här.
Kári och Fidla blev bästisar direkt, och än idag älskar de varandra mer än allt annat.

kári och fidla

I början när jag skulle rida testade han mig nästan hela tiden, han backade ner i dikena nästan varje ridtur!
Ni kan ju tänka er mig, en nioårig liten tjej mot Kári, världens envisaste!



En gång när min mamma följde med mig ut och gick så skulle jag rida lite på en äng, och helt plötsligt bestämmer sig Kári för att han vill hem, och skenar ut på vägen med mig.
Jag hör mamma skrika att jag ska ta tag i ena tygeln, och det gjorde jag!
Fick stopp på honom, och gissa om jag var stolt?

Åren flöt på och han reds flitigt, Charlotte köpte Garpur som flyttade in i stallet i Hössjö, och det var nog den roligaste tiden i mitt liv!
Även fast var och varannan ridtur slutade med tårar eftersom Garpur var så busig så hade vi hur kul som helst oftast!
Nåt år senare  köpte Matilda sin Leiri som också flyttade in hos oss, och jag, Charlotte och Matilda red ganska ofta.
Charlotte köpte Nökkvi och Funi och flyttade hem Garpur. Sen köpte Mattias Funi av Charlotte och flyttade honom till Hössjö.

2009 så började vi söka en till häst, eftersom vi ville kunna rida tillsammans jag och mamma, och dessutom behövde vi lite mer utmaning, vi provred flera hästar men köpte tillslut Prinsessa.


under ihopsläppet.

Sen 2010 fick Kári fång, det var hemskt...
Det började med att han låg hela tiden i hagen och jag tänkte faktiskt inte så mycket på det.

En gång när jag var där så låg han typ som ”död” och när jag kom tittade han upp, så jag satte mig ner bredvid honom, och då la han huvudet i mitt knä..
Jag visste inte att det var något fel med honom, tänkte bara att han var mysig.


När vi sedan såg att han haltade och gick jättekonstigt så blev vi oroliga!

När jag nästa dag var ute på en långtur med Prinsessa så ringde mamma och sa att hon hade ringt veterinären, hon sa också att han kanske inte skulle överleva, för han var verkligen inte fräsch.

Jag blev jätteledsen och grät hela resten av ridturen,

När jag sen kom hem och fick veta att han ”bara” hade fång blev jag lättad, trodde det var något mycket värre!
Han fick smärtstillande och skulle stå på torv instängd i sin box 3 veckor.

Han fick också en gång per dag stå med hovarna i en hink med kallt vatten för att kyla ner hovarna.

Han svarade jättebra på medecinen och bara efter någon dag var han som vanligt! Men han skulle ändå stå i boxen de tre veckorna.
När de tre lååånga veckorna hade gått så var det dags att ta ut honom till en liten sjukhage, vi byggde upp ett parasoll så att det inte skulle bli så varmt och jobbigt för honom.

Resten av sommaren flöt på och han fick så småningom komma ut i en lite större hage.

nån bild jag redigerade för några år sen,


Vi vet inte vad fången berodde på, eftersom han aldrig har haft det förut så var det ju lite konstigt att han helt plötsligt fick det, men  veterinären sa att det kunde bero på att han inte blev riden lika mycket som vanligt, hon sa också att ovanligt mycket hästar fick fång den sommaren.

Den här sommaren, 2011, så har det i alla fall gått jättebra! Han har gått på bete i storhagen som vanligt, och jag är så glad att det har gått bra.

Skulle inte klara av att förlora honom, han betyder så mycket för mig! Finaste gubben.

Vi har haft våra med och motgångar jag och Kári, men vi har hållt ihop genom vått och torrt,
och så ska det vara föralltid.
Han är den bästa man kan tänka sig, även om han börjar bli lite till åren nu.
Kommer aldrig någonsin sälja honom, min allra bästa vän!
Det var våran saga, det är verkligen en saga, han är en sagohäst!

Alla våra minnen tillsammans, dom kommer jag aldrig glömma!





Är det något ni undrar över är det bara att lämna en kommentar.