Lovisa var gullig och fotade mig och Scouby idag! 
Här kommer ett smakprov på några. 

Bolt verkar vara på bättringsvägen med sin hov och Scouby verkar trivas svinbra i vårat stall. Hoppas på en härlig höst. 

Om en vecka flyttar Scouby till mig och ska stanna på obestämd tid! 
Känns väldigt kul. Roligt att ha honom och Bolt i samma stall. 

Fick äran att fota dessa två vackringar igår.
Till veckan flyttar Grace till sitt nya hem så vi hade en liten avskeds-fotning. Delar några favvobilder! 

Askan, Scouby, Nero och TP har nu kommit ut på bete. Härligt!

Sommaren är äntligen här och jag har fått en ny hästkompis i mitt liv! 

Berlusconi II är en valack född 2014, alltså 5 år gammal. Han kallas för "Bolt" och anlände till stallet i skravelsjö för 1,5 vecka sedan. Katarina Blomberg äger denna fina häst och jag ska alltså vara medryttare/delfodervärd åt Bolt framöver. 

Scouby och jag hänger också en del ,  försöker åka dit åtminstone 1-2 ggr/veckan. Har precis fått lära mig köra honom så det lär bli blandad ridträning/körträning framöver för oss! Superkul att få testa sitta bakom hästen, är ju svinkul att köra. Signe och jag tog en sväng förra veckan och det var superhärligt. 

Nu ska jag byta om och ta med mig min sambo Filip till stallet - är min dag att ha Bolt så det blir ett ridpass på banan. Tjihoooo vad roligt att komma igång med ridningen igen!!

Hej. 
Nu var det ett tag sedan. 

Lissan har fått somna in för ett tag sedan och tiden rullar på som vanligt än fast jag är utan henne. Livet känns så himla tomt och saknaden efter henne har inte försvunnit än, vilket jag inte förväntar mig att det kommer göra inom kort heller. Allt gick iallafall bra vid avlivningen och nu måste jag försöka komma mig vidare utan henne även om det tar emot. 

Nu för tiden rider jag en pålle vid namn David, Patricias häst, en gång i veckan. Han har något slags vårrus i kroppen just nu och är pigg som satan men han är så snäll så det känns lugnt än fast han ibland håller på att krypa ur skinnet, haha! 

Har även varit och hjälpt Jennifer med Scouby litegrann, lär nog åka och rida honom lite då och då för att få komma upp på hästryggen och för att avlasta Jennifer som numera har 4 hästar. Scouby, Nero, TP och Askan! 

Så ser det ut för tillfället. 

Imorgon kommer min älskade tjoppahäst få somna in och galoppera vidare på de evigt gröna ängarna. Sorgen är så stor att jag inte kan förklara. En tomhet i hela mig. Det har varit många utmaningar detta året med Lissan men ingenting har varit så svårt som det här beslutet. 
En tung dag har vi framför oss imorgon, men det är bäst för henne. Att slippa ha ont. 
Jag finner inga ord så tänker avsluta här. 

Vill också dela några bilder jag tog på min vackra tjej igårmorse. 

I guess heaven was needing a hero, somebody just like you. 
Tack fina fina Lisbeg för det här året med dig. Jag är så ledsen att vår tid inte blev längre.
 
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Tack Signe för de fina bilderna ♥

Lissan är kvar hos mig i Skravelsjö, men ingenting händer. 
Efter att ha haft möte med både veterinär och försäkringsbolag har jag efter många om och men beslutat mig för att hon inte ska behöva lida mer. Hon kommer helt enkelt att få somna in och springa vidare på de gröna ängarna. Orden räcker inte till, känslorna går inte att beskriva. Jag blir så otroligt ledsen så jag vet knappt vars jag ska vända mig om inte till stallet. 

Just nu väntar vi på försäkringsbolaget som har fått in all information och så fort jag får veta deras beslut ang ersättning vid avlivning så kommer jag att boka en tid. 

Lissan är en så otroligt känslig häst. I nuläget har hon inte bara ont, hon mår även dåligt psykiskt. Det är något som jag och min veterinär fruktar aldrig kommer försvinna även om vi efter mycket behandling och rehab skulle kunna få ryggen att läka. Hon kommer alltid ha muskelminnet kvar och tro att det kommer göra ont. När hon dessutom blir farlig att hantera och rida känns det hopplöst - varför utsätta henne, mig och andra för den risken? Nej, det här är enkelt egentligen. Men ändå är det så fruktansvärt svårt. 

Hon är ju min drömhäst. Fan, ibland blir det verkligen inte som det är tänkt. Min älskade, älskade Lisbeg. Om tre dagar har jag haft henne i ett år. Ett ynka år. Och nu står vi här.. <3

Nu är Lissan återigen hemma i Skravelsjö och Scouby har åkt tillbaka till Stöcksjö.
Är som att backa tillbaka flera steg. Hästen har mer ont än tidigare, vi har upptäckt en svårare skada och det är bara att avbryta allt och försöka komma på en ny plan.. 

Känner mig så himla förvirrad och ledsen, men har försökt få tag i min veterinär som jag hoppas kommer lyssna och samarbeta när det gäller framtidsplaner och upplägg med Lissan. Suck!
Jag ska försöka uppdatera här så fort jag ver mer.  

Nu går allt åt helvete. På riktigt. 

Min stackars häst. Stackars oss. Vi har verkligen fått jobba och kämpa på i motvind från första början, Lisbeg och jag. 

Var in till evidensia i onsdags och skulle egentligen bara göra ett återbesök för ligamentet i benet men jag sa åt dem att kolla igenom hästen då jag känner att det är något som fortfarande inte stämmer. Helt riktigt, vi hittade en skada i ryggen.
Eller skada och skada, ett medfött fel mest troligt. Hon har fått diagnosen kissing spines, alltså tätsittande tornutskott i bröstkotorna plus att hon har skadade ligament runt omkring. Stackarn. Klart hon har ont och är arg och grinig. 

Jag har gråtit väldigt mycket och känner mig helt utmattad. Det är så himla orättvist bara. Och jag som verkligen försöker få henne att må bra och dagligen jobbar hårt för att hon ska må bra och vara glad, så läker ligamentet och magen kommer i ordning efter caslickoperationen och man tänker att det kanske vänder snart och så hittar man det här. Är helt tom. 

Framtiden är oviss och planen är oklar. Vet inte vad som kommer hända och vad vi kommer göra. Vet inte hur jag ska tänka. Men jag vet att jag kommer fortsätta kämpa för att Lissan inte ska behöva ha ont, även om det betyder att jag antingen måste slita med rehabilitering och lägga ut massa pengar, eller om det innebär att jag måste ta det svåra beslutet att låta henne springa vidare på de gröna ängarna. Som sagt vet jag varken in eller ut just nu, är alldeles för svårt att ta in allt det här direkt.

Ska försöka uppdatera här men kan inte lova något. Min fina, knäppa, tokiga, alldeles underbara Lisbeg. 

Fullt upp på hästfronten. Dubbla stall nästan varje dag då jag både ska till Skravelsjö och sköta Scouby och sedan till Stöcksjö för att ta hand om Lissan. Jennifer är duktig som faan och hjälper mig rida/träna L, nu har hon travats i en månad och vi ska in på återbesök igen på onsdag... Det går upp och ner för oss. Lissan har kastat av Jennfier och varit besvärlig vissa dagar och andra dagar kan hon vara en stjärna. Hmm. På onsdag ska vi ta en genomgång och ev kolla rygg och annat för att utesluta sånt och sen får vi se om Lissan får börja galoppera. 

Jag har inte ridit henne på säkert två månader nu och det känns pissigt som fan att jag inte vill/kan. Men jag är för osäker och oerfaren för att vilja sitta upp på henne i nuläget. 

Jag börjar komma fram till tråkiga beslut och det är att jag kommer sälja henne så fort det blir läge. Så fort hon är tillräckligt igångsatt och fräsch. För det är inte roligt längre och så ska det inte vara. Fyfan vilket tungt beslut, hon är ju verkligen min drömhäst egentligen men det är bara för svårt. Det ska inte vara en klump i magen när man ska till stallet och vara med sin häst liksom. Så vi ser väl vad som händer nu framöver. Huvva. 

Nu ska jag och jennifer försöka få igång lissan! Härligt att kunna blicka lite framåt och att faktiskt kunna börja lägga upp en plan istället för att gå och vänta bara. 

Igår satt Jennifer upp för första gången sen i våras och Lissan har inte gått under ryttare på ca 1 månad, senast stegrade hon så vilt så jag fick kasta mig av. Så lite nervös var jag ju ändå att hon skulle vara crazy.
På med en gramantygel, jag hade ett grimskaft i ena bettringen som säkerhetslina och Jennifer satte sig upp precis utanför stallet i höstblåsten när jag höll i. Hon blev lite smått upprörd och backade men inget värre än så, sen gick vi! Till bommen och tillbaka, ca 40 min i ganska rask takt. Skrittade bara. 
Lissan var lite laddad stundvis och på hemvägen var hon aningen skeptisk och sur mot skänkeln men hon skötte sig bra och gjorde inga större dumheter så jag var nöjd med henne.

Idag gjorde vi samma upplägg fast vi gick mot stall guli och sen den lilla rundan förbi tennisplanen och hem, ca 30 min promenad. Jag släppte grimskaftet efter halva tiden för Lissan var nöjd och skötte sig fint. Tycker hon hade en bättre inställning idag överlag och kunde slappna av bättre på hemvägen! Härligt! Jennifer verkade också glatt överraskad över hästen och hur hon skötte sig. Vi båda vet ju att det kommer dyka upp protester framöver men är ju bara att vara glad för varje dag som funkar som det ska :)

Släppte även ut L i vanlig hage idag! GUUD så lycklig hon blev över att slippa sjukhagen. Skuttade runt lite väl en stund så jag fick hjärtat i halsgropen men samtidigt så behöver hon kanske få ur sig det där sprattet som hon inte fått göra på väldigt länge. Lycklig häst, och det är huvudsaken. 

Till helgen ska Lissan flytta till Stöcksjö! Och imorgon ska jag låna Scouby av Jennifer och rida ut med Elina och Poppin. Roliga saker händer nu och det känns så jävla härligt för mig att äntligen få ha lite roligt på hästfronten. Hoppas det håller i sig nu! 

 

 

Det har hänt lite grejer nu!
Peter var ut förra veckan på tisdagen och skulle hjälpa mig med mitt vilddjur. 
Han fick vara hård med henne i stallet och sätta henne lite på plats då hon hugger mot en när man spänner gjorden runt magen t.ex. Ganska nödvändigt att hon får sig en påminnelse om hur man faktiskt beter sig. 
Vi tog ut henne med stigbett och lina först och hon var snarare nonchalant än laddad men Peter väckte liv i henne och påminde henne om att vara uppmärksam mot den som leder henne och visa respekt mot människan. Bra. Än fast han provocerade henne lite så reste hon sig ingenting (vilket jag tyckte var lite synd - hade varit bra att få hjälp med det men aja.) Sen tog vi vanligt träns och tog henne på lina men OJ så dålig hon såg ut. Hon såg inte alls fräsch ut höger fram, så vi packade ihop ganska fort och jag ringde direkt och bokade tid på Evidensia för jag fick e dålig magkänsla..

Åkte dit idag, måndag, och kollade henne. Hör och häpna! Det ser mycket bättre ut! 
Ditte våran veterinär var positivt överraskad redan i boxen och tyckte hon såg bra ut. Vi tog och sprang på rakt spår först, Ditte böjde en gång hö fram, sen gick vi och longerade i skritt och trav båda varven och det var som natt och dag i jämförelse med tisdagen förra veckan. Hon såg så mkt fräschare ut. Härligt!! Måste ha varit något tillfälligt då, att hon klivit snett eller liknande. 
Vi gjorde ultraljud och såg inte ens skadan längre på ligamentet (är kotsenbensligamentet som varit skadad) så vi ska nu få börja sätta igång lite smått med trav till och med. Huuuuur kul?? 

Nu är ju det enda problemet att hon står på bakbenen och ska ha av mig när jag rider henne. Jahapp. Är ju inte lätt att sätta igång en häst som gör så, åtminstone inte ett säkert och bra sätt. Jennifer ska eventuellt ta henne på "bootycamp" och isåfall byter vi häst en månad till att börja med men ingenting är färdigbestämt än. Om inte annat ska Peter få komma ut och hjälpa mig första gången jag sitter upp. Och jag ska även få lugnande utskrivet! Så känns bra att ha det hemma ifall det behövs. 

För första gången på länge känner jag mig hoppfull. Nu jävlar vill vi fortsätta få medvind.