När jag först fick baltazar så brydde jag mig varken om hur jag red eller hur han gick under ridturerna. Under 4,5 års tid hade jag ridit mina islandshästar ut i skogen helt utan krav, så när vi skaffade ett 8årigt halvblod var ett heeelt nytt kapitel för mig! Månaderna gick och jag började prova mig fram för att se vad jag mindes från ridskoletiden. Baltazar förstod ingenting, jag visste inte vad jag gjorde och det tyckte jag var riktigt jobbigt för att jag ville så gärna att det skulle funka för både min och hästens skull. Det har hänt att jag gett upp mitt i ridturen, suttit av hästen och gått hem med honom. Ville inte att min ångest skulle gå ut över Baltazar när det var jag som gjorde fel och inte han.. 

Vi kontaktade Anna som är dressyrtränare här i Umeå och vi for på våra första dressyrträningar. Sedan dess har allt bara gått framåt och vi jobbar vidare varje dag! Baltazar är helt underbar och jag kommer lära mig massvis av honom♥

Det jag ville säga är, att om du som läser detta nu är en person som dömer dig själv i onödan och ibland bara vill ge upp, släpp alla dåliga tankar. Fokusera på det som är bra, sug upp all positiv energi runt om dig och ta ett steg i taget. "Rom byggdes inte på en dag" som man brukar säga. Jämför dig inte med alla andra, även de duktigaste ryttarna har jobbat från grunden och du är inte sämre än någon annan!

Vill avsluta det här inlägget med ett tips: en gång i veckan borde du och din häst/ponny bara fara ut och bara mysa! Promenera, skritta ut barbacka i skogen eller något åtminstone en gång i veckan. En ridtur helt utan krav. Under såna ridturer slipper man känna press, allt annat kan bara stängas av en stund och du får en lugn stund med  din häst. Tycker själv att det är jättehärligt!

Baltazar och jag har en lång väg att gå och jag ser fram emot det!