Jag har inte orkat skriva vad som hänt så tänkte förklara lite kort.
Nökkvi har gått bort, den 15 juni ringde pappa mig och sa att han haltade ordentligt i hagen och eftersom jag sov borta hos min pojkvän kom pappa direkt och hämtade mig. Jag grät i bilen för jag förstod att nu är det inte bra.

Vi åkte till sommarhagen och hade med oss transporten. Ja, han haltade fram till mig och man såg att han hade ont. Lastade båda och tog med mig dom hem i varsin box. Kollade på Nökkvi och pysslade om honom. Ruskigt svullen på ena frambenet. Pappa var tvungen att åka och mamma var på jobbet men hon kom hem så fort hon kunde. Veterinären kom innan mamma hann så jag tog emot henne och hon började kolla på Nökkvi, sen kom mamma också. Han hade trampat in en trästicka i hoven, långt. Det hade ledit till lymfangit och ett varigt och vidrigt sår. Ont hade han. Svullnader. Hon drog ut stickan och vi pratade om alternativen. Det är en äcklig känsla att stå där och tvingas bestämma. Går inte att beskriva. Nökkvi är född 1987, han är 26 år gammal och vi bestämde att boxvila, smärta, medicin och allt som följer med inte var rätt. Han förtjänar ett bra slut på ett bra liv så ja, där fick han somna in. På gården som han bott på dom senaste 6 åren. Min älskade häst. 

Det är jobbigt, hemskt och sorgligt. Att han stått där i 6 år och helt plötsligt är han inte där längre. Jag och mamma satt bredvid honom länge och smekte honom samtidigt som vi pratade om fina minnen vi har med Nökkvi. Det är himla många ska jag säga er. Han var en sån guldklimp den där islandshästen! Alla gånger jag har kramat om honom och varit så tacksam för att han är så snäll då alla andra hästar drivit mig till vansinne haha. Alla bus, alla skratt, alla fina turer. Tack Nökkvi för 6 underbara år med dig. ♥