Nu ska ni få höra om min och Baltazars tävlingsdebut i Skellefteå!! 
Hela helgen har varit spännande från att vi åkte hemifrån tills att vi kom hem igen och i slutändan är jag jättestolt över både mig och min häst som vågade oss dit och gjorde vårat bästa. ♥ 

Jag klev upp tidigt som attan dagen efter valborg, for till stallet och började pyssla på med allt möjligt. Vi rullade från stallet med hästen i transporten vid halv 8 och kom fram vid 10 om jag minns rätt. Vi hittade till spiltan som han skulle få stå i under helgen, det var i privatstallet och han trivdes ganska bra direkt. Lite gnäggningar emellanåt men strax efter fick han en granne och då blev han nöjd. 

På fredagen startade vi två klasser, en 95 cm och en 1m. På framridningen och framhoppningen kändes han på hugget och jättetrevlig inför första klassen men rätt som det var slängdes vi in på tävlingsbanan och skulle hoppa. Alla hade trott att det skulle bli prisutdelning innan vår tur vilket det inte var trots allt så Baltazar fick ingen chans till att se sig omkring på banan innan vi skulle hoppa.. Så lite snopen blev han allt. Styr mot första hindret och kommer helt fel in på det vilket leder till en mindre krasch in i hindret och rivning såklart. Attans! Nya tag, rider mot andra och Baltazar var lite osäker men hoppar ändå och efter det skulle jag vilja säga att resten av banan rullade på fint. Så var nöjd och hoppfull inför nästa klass! Andra klassen, samma sak. Vi kommer fel på första hindret och därefter förlorar han allt självförtroende och till all förvånad vägrar han på hinder nr. 2. Vi försökte igen och kom över 2an, men då vägrar han på hinder nr. 3. Uteslutna! Blev inte alls arg på honom, tvärtom, klappade om honom och var mest besviken på mig själv som ryttare då jag inte direkt gav honom de bästa förutsättningarna. 

Lördagen blev bättre. Resten av laget hade kommit och vi peppade varandra inför vår div. 2 tävling på 1m höjd. Jag red två i laget och 7a totalt i klassen. Framridningen fick bli kortare men effektiv för jag ville att Baltazar skulle vara på topp, pigg och taggad inför tävlingsrundan! Hur fin som helst på framhoppningen och med en helt annan inställning gick vi in på banan när det var vår tur. Vi hade en bra grundgalopp och flög över första hindret, vilket var en himla lättnad för mig!! Kom rätt på andra men fel på tredje hindret så han bromsade först och sedan hoppade han i stort sett från stillastående.. Slog ansiktet i hans mankam kan man säga, tränset var på väg av ena örat och sadelkåporna la sig bakåt under mina lår haha... Var tvungen att stanna till och rätta till allt, klappa om min hjälte till häst och ta ett andetag innan jag red vidare. Balte var tveksam mot nästa hinder men hoppade ändå och efter det rullade de resterande 4 hindrena bara förbi ett efter ett utan problem! Trots kaoset vid hinder nr. 3 var jag så himla stolt och nöjd över min fina häst.

Vi åkte hem på lördagen utan rosetter men fulla av stolthet och lycka ändå. Att vinna är absolut inte allt, jag var så himla lycklig över att Baltazar hittade igen sitt självförtroende och att vi fick avsluta så pass bra som vi ändå gjorde. Det var vår första riktiga tävling och jag är så glad ändå. Det var faktiskt en tjej som red fram till mig och sa att hon aldrig sett någon som är så vänlig mot sin häst och det gjorde mig så glad, för det är ju det allra viktigaste. Att jag och min häst är ett team i både lycka och motgångar. ♥