Hemmatävling SURF
Hemmatävlingen avklarad! Iallafall den första, vi ska ju ha en till i höst har det blivit bestämt.
Hela veckan innan har vi förberett inför cafeterian och maten skulle både planeras, handlas och lagas inför tävlingarna. Men tillsammans fixade vi det, jag Patricia och Sofia med hjälp av föräldrar och pojkvänner och vänner. Tack alla ni!
Hur som helst så tävlade jag också under helgen, en klass på lördag och en på söndag. Första dagen hoppade vi 1m och jag tänkte innan att om jag kommer till omhoppningen så satsar vi! Vi tog oss till 9an som vi tyvärr rev helt enkelt för att jag inte red den väg jag hade tänkt och kom därför alldeles för snett in på den utan att någon av oss egentligen var förberedd på det. Men då blev det perfekt att verkligen utmana oss med snäva svängar på de sista då vi redan hade rivit ett och det fixade Baltazar galant! Han är skitcool! Så vi fick ju då 0-4 fel och var näst snabbast av nästan 40 ekipage. (Hade vi inte rivit hade vi kommit på andra plats..)
Söndag hoppade vi vår andra "riktiga" 110 och just då var det väldigt varmt men B kändes fokuserad men aningen lugnare än vanligt på framhoppningen. Lite nervöst kändes det innan då det dels var en trippelbarr med i grund-delen men också för att man sååå gärna vill rida bra och prestera, inte minst på hemmatävling. Men jag försökte skaka av mig det och ha roligt. Red bra och Balte hoppade fint första 4 hindrena men sen gick jag på och vi kom alldeles för nära femman. Han hinner ändå få upp benen och fortsätter till trippeln som går jättebra att hoppa. Sen river vi ju såklart sista hindret i grunden.... Så det var väldigt synd! Hade varit kul att hoppa hela banan! Men Baltazar fortsätter imponera på mig och jag har så otroligt roligt med honom.
Det var någon som hade stått i publiken vid läktaren som hade sagt något i stil med att "Jag gillar det här ekipaget, dom ser ut att ha så roligt" och min vän Elina hade hört det och berättade för mig. Åååååh så glad jag blev av det. Att ha roligt och vara ett team är ju alltid och hela tiden det viktigaste av allt.
Detta är hindret vi rev i 110. Vilket man nästan kan se att det inte kommer gå att få över bakbenen över bakbommen. Men oj vad han är fin, min lilla häst!
Hela veckan innan har vi förberett inför cafeterian och maten skulle både planeras, handlas och lagas inför tävlingarna. Men tillsammans fixade vi det, jag Patricia och Sofia med hjälp av föräldrar och pojkvänner och vänner. Tack alla ni!
Hur som helst så tävlade jag också under helgen, en klass på lördag och en på söndag. Första dagen hoppade vi 1m och jag tänkte innan att om jag kommer till omhoppningen så satsar vi! Vi tog oss till 9an som vi tyvärr rev helt enkelt för att jag inte red den väg jag hade tänkt och kom därför alldeles för snett in på den utan att någon av oss egentligen var förberedd på det. Men då blev det perfekt att verkligen utmana oss med snäva svängar på de sista då vi redan hade rivit ett och det fixade Baltazar galant! Han är skitcool! Så vi fick ju då 0-4 fel och var näst snabbast av nästan 40 ekipage. (Hade vi inte rivit hade vi kommit på andra plats..)
Söndag hoppade vi vår andra "riktiga" 110 och just då var det väldigt varmt men B kändes fokuserad men aningen lugnare än vanligt på framhoppningen. Lite nervöst kändes det innan då det dels var en trippelbarr med i grund-delen men också för att man sååå gärna vill rida bra och prestera, inte minst på hemmatävling. Men jag försökte skaka av mig det och ha roligt. Red bra och Balte hoppade fint första 4 hindrena men sen gick jag på och vi kom alldeles för nära femman. Han hinner ändå få upp benen och fortsätter till trippeln som går jättebra att hoppa. Sen river vi ju såklart sista hindret i grunden.... Så det var väldigt synd! Hade varit kul att hoppa hela banan! Men Baltazar fortsätter imponera på mig och jag har så otroligt roligt med honom.
Det var någon som hade stått i publiken vid läktaren som hade sagt något i stil med att "Jag gillar det här ekipaget, dom ser ut att ha så roligt" och min vän Elina hade hört det och berättade för mig. Åååååh så glad jag blev av det. Att ha roligt och vara ett team är ju alltid och hela tiden det viktigaste av allt.
Detta är hindret vi rev i 110. Vilket man nästan kan se att det inte kommer gå att få över bakbenen över bakbommen. Men oj vad han är fin, min lilla häst!
Kommentarer
Trackback
