Kom precis hem från veckans hoppträning. Den gick lite upp och ner. Inga jättefel från varken min eller Baltazars sida, anledningen till varför jag inte är hundra nöjd är för att vi alltid får lite slitigt första delen av träningen då hästen blir superpigg, ligger på i handen och jag i min tur försöker få kontakt och sitter med händerna uppe i luften och hit och dit. Nej, vill inte ha det så.. men sen när vi fått ur oss den värsta energin och höjden på hindrena tas upp är det som att han skärper sig, lyssnar och jag ger direktioner sen väntar vi in hindret och allt går bra. Så banan på 1.20 gick bättre än den på 90cm. Hur går det ens till? Vad blir skillnaden? Jag tycker mig vara skärpt till tusen även på lägre höjd. Baltes inställning är dock underbar, lite "äsch, det här fixar jag lätt som en plätt" och den vill jag självklart inte förstöra. Bara få honom att samarbeta lite mer i början liksom. Jag vill också vara med och bestämma uppifrån ryggen, haha. 

Sista kombinationen la Peter upp så den kanske var på 1.30, han bara flyger över det också. Helt fantastisk är han. Ser fram emot en rolig och lärorik tränings och tävlingssäsong med min duktiga hopphäst. 💕